Idag är jag hemma från skolan för att kurera mig från förkylningen jag har dragit på mig. Tog en långsam promenad med Lexi i solen imorse (det går inte att gå hur fort som helst när man knappt kan andas...), åt frukost framför gårdagens avsnitt av Grey's Anatomy och har sedan dess suttit och pluggat. Tror jag behövde en sådan här dag faktiskt, för både kropp och själ. Hoppas att jag mår bättre imorgon och till helgen då jag ska både hitta på roliga saker samt jobba för första gången på ungefär tre månader (hjälp).
Men i helgen var jag hos farmor för att hjälpa henne med datorn. Vi ordnade mappar i outlook, sparade ner dokument och pratade massor. Jag fick också med mig tre böcker hem, varav en farmor var lyrisk över. Torsdagsbarn av Sonya Hartnett heter den. Jag började läsa den på lördag eftermiddag och var klar på måndag morgon. Det här kan vara en av de bästa böcker jag har läst, så givetvis känner jag att jag måste dela med mig!
Torsdagsbarn handlar om en familj i Australien som lever på början av 1900-talet, runt världskrigen. Pappan i familjen deltog i kriget, skadade sig i foten och fick en bit land att bosätta sig på med sin familj när han återvände hem. Där bor de nu alltså, en pappa, en mamma och deras fyra barn. Harper Flute är huvudpersonen, tredje barnet i skaran. Föräldrarna är inga bönder, så de överlever främst genom att snara harar. Äta köttet och sälja skinnet. Det är ett liv fyllt av fattigdom, men för Harper är det på sätt och vis också ett lyckligt liv. Boken inleds dagen då de får ett till syskon.
Dagen då Caffy föds är Tin, den yngste sonen, nära på att dö i ett jordskred. Pappan lyckas till slut få tag i honom, men Harper är övertygad om att Tin räddade sig själv - genom att gräva. Tin slutar sedan aldrig gräva. Han bosätter sig under huset, lär känna jorden och börjar gräva tunnlar.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga mer än detta: läs den! För den är så bra. Karaktärerna är så fint skapade, de känns speciella men samtidigt realistiska. Historien är underlig, enkel men fin. Jag grät (som alltid), skrattade och hade svårt att lägga undan boken. Man kan ju säga som så att det finns en anledning till att författaren har vunnit Astrid Lindgrens litteraturpris!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar