I lay down on the cold ground and I, I pray that something picks me up

då och då får jag kämpa för att hålla tillbaka min ångest. jag är inte min psykiska sjukdom. det är lättare sagt än gjort. jag har levt med den i kanske fem år. jag kommer inte ihåg vem jag var innan det började. helgerna är värst av någon anledning. lördag söndag och det brukar hålla i sig måndag tisdag. sedan släpper det något och jag kan andas igen, bara för att åter kämpa med ångesten som försöker kväva mig. jag vill inte gå tillbaka till hur det var för några år sedan. ibland känns det som om jag har tagit mig över tröskeln och är på väg att ta mig vidare i livet. men så kommer återfallen och ibland är de starkare än någonsin. blanda det med all ångest från skolan plus de normala deppiga känslorna och det är ganska tungt att ta sig ur sängen på morgonen.

men det finns knep, jag vet det nu. det finns personer som hjälper, saker som underlättar och små tips som håller ångesten på avstånd. jag tror jag börjar lära mig och jag hoppas jag kan hantera det. tänkte bara dela med mig lite av det som hjälper mig.

för det första: alla otroligt fina bloggar jag läser. speciellt hannahs blogg inspirerar mig till att hitta sätt att hjälpa mig själv att klara av det här. hon är så otroligt fin den tjejen, så stark och peppig trots alla livets svårigheter!

mat är lite av min passion och  beatas blogg är världens bästa inspirationskälla, med mängder av goda (och nyttiga!!) recept som förgyller vardagen (även om jag sällan tar mig tid att laga/baka det). inte bara hennes blogg utan hon är en fantastisk person, som alltid har intressanta saker att säga och tar sig an saker med en beundransvärd beslutsamhet. (vi måste få till det här med livets klubb igen xo)

frida har himla fina bilder, kicken ger en otroligt rolig och spännande bild av vardagen, green kitchen stories är bara extremt god vegetarisk mat rakt igenom, gamla nyheter är en av höjdpunkterna på dagen.

 te (har haft så svårt för te förut men har äntligen lärt mig att tycka om det)

benedict cumberbatch som andas

choklad (hur som helst, när som helst)

läsa fina böcker

promenader med lexi (gärna i skogen)

träning (är så pepp på att träna nu så ni anar inte. det enda som stoppar mig från att träna ca varje dag är rädslan för att skada mig - har haft knäproblem och sådant förr och vill gärna slippa det den här gången)

bildkälla: rockfoto.nu

det som utgör källan till min överlevnad: musik (speciellt håkan veronica white lies)  åh och den här

det som bedövar mest och samtidigt får mig att släppa ut alla mina känslor: tv-serier (dean winchesters ögon. jag säger bara det.)

så jag kämpar på och kanske kommer det gå bra den här gången. jag hoppas det. kram på er.